Jag och Alexandra var och såg Emil Jensen på Dunkers Kulturhus igår. Jag har sett han live två gånger tidigare och han har varit övergrym de gångerna också. Igår körde han mer en konsert än spoken word, har brukar ha en härlig blandning av dikter och musik men det gjorde inget. För hans musik är så otroligt fin.
För mig är det svårt att inte tycka om någon som säger saker som:
Någon: Är det här ännu en låt om olycklig kärlek?
Emil: "Det är ett felaktigt påstående, det finns inget som heter olycklig kärlek. Det är bara alla dumma jävlar som inte vill ha än som gör en olycklig. Men skyll aldrig på kärleken, för den är alltid lycklig"
"Om man står starkast ensam ligger jag helst ner"
Efter konserten följde jag Alexandra hem och sen tittade vi på Sweeny Todd. Bra film, oerhört vacker på någon bissart sett! Vi pratade kopiösa mängder om att hon var gravid.
Asså, fattar ni vilken grej det är att vara gravid eller? Shit, en liten minimänniska som växer i magen. Redan där är det fantastiskt spännande och skrämmande. Efter typ 23 veckor får bebisen öron, fattar ni, ÖRON! Helt magiskt. Alexandra sa att hon har börjat känna när bebisen trycker på hennes mage, när den försöker sträcka på sig eller vända sig lite.. Jag är speechless, jag vill också vara gravid. Tyvärr kommer jag aldrig uppleva det, bara på lite avstånd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar