Det goda i världen

Varning för känsliga läsare, detta kan uppfattas stötande för vissa och jag vill förtydliga att detta är mitt sett att se på det hela, min synvinkel. Mitt perspektiv.

Det finns många människor som har följande världsbild: "Livet suger, allt är skit, varför föda en avkomma till världen när den är så fucked up som den är? Varje gång det går lite bra för mig så öppnar världen sitt rövhål och skiter bebisbajs på mig."

Jag har lite åsikter på den där snedvridna verklighetsuppfattning dessa verkar ha. Om man tänker så, som jag skrev precis, är det då så fruktansvärt konstigt att man uppfattar världen som dålig då? Går man och intalar sig att allt är skit hela tiden är det självklart i min bok att det blir så. Det är lika korkat som om jag inte skulle fatta att jag fick hål i huden och huvudvärk om jag skulle skalla en spikmatta.

Om man istället vänder sina tankar till mer positivt laddade budskap blir det ju dels mycket lättare för än själv att leva. Men man skapar också en mycket trevligare miljö omkring sig och för sina medmänniskor.

Jag har alltid förespråkat för hur lite energi det krävs att ge en annan människa en komplimang. Rent energimässigt tror jag att man förbrukar lika mycket av att ta ner handen i fickan, ta upp mobilen och låtsastitta vad klockan är för att sedan glömma vad det stod. Jag gick häromdagen in på Åhlens för att handla någon alldeles förträfflig hygienprodukt (läs deo). Tjejen i kassan såg väldigt trött och stressad ut, hon var fint klädd och var söt på något brunhårigt sett. När jag kom fram och skulle betala log jag och sa Hej Anna! (hon heter inte så i verkligheten men jag såg hennes namnskylt), hon log tillbaka. Varpå jag sa att jag tyckte att hennes tröja var fin, önskade henne en trevlig eftermiddag och sa hej då.

Jag hade lika gärna kunnat skita i det, att inte säga det. Men på de 15 sekunderna det tog gjorde jag mig själv och henne glad.

Tidigare idag hjälpte jag en äldre dam över gatan. Hon stod och höll sig i stolpen vid övergångsstället och såg lite vilsen ut. Jag frågade om hon behövde hjälp och hon sken upp. Hennes lilla skrynkliga ansikte lös upp och hon blev jätteglad. Hon skulle in på Ica Oj! och handla, men hade på äldre dagar blivit lite yr och var rädd för att korsa vägar.

Detta tog mig kanske 45 sekunder. När jag såg mig omkring såg jag att folk observerade vad jag gjorde och log. De såg liksom jag att det finns en god sida av världen.

Nu försöker jag inte få mig själv att framstå som en vardagshjälte utan det jag vill säga är att bilden av världen ligger i betraktarens ögon. Vill man ha en tråkig och grå vardag så är det ens eget val. Men om kraften och viljan finns kan världen bli den plats man vill att den ska vara.

Man måste bara själv föregå med gott exempel.