I väntan på vadå?

Idag har varit en soft dag. Förutom att jag var tvungen att gå upp klockan 06:00 för att tvätta. Varför går jag upp så tidigt på min lediga dag för att göra något så roligt som att tvätta? Jo, för att jag har så pass dålig framförhållning när det gäller tvättning att jag var tvungen att ta den tiden eller vänta 2 veckor tills nästa tillfälle.

När jag hade lagt på första maskinen var jag dagistrött och ramlade medvetslös ner i min obäddade säng, när jag vaknade såg jag att det precis hade gått 45 min så maskinerna var klara. Det kallar jag tajming!

Jag fångade dagen och sprang till 4 sound och köpte ett externt ljudkort och en fetegrym mick! Nu ska vi börja spela in på allvar, jag och mina två kompanjoner Staffan o Micke.

Under tiden som jag skrev detta "laddade jag hem en film" som blev klar precis. Så nu ska jag se den innan jag törnar in för kvällen.

Meningslös blogg vs. Jonas = 1 - 0

Världens Sötaste Tv-Spel!

Jag ska köpa det, jag ska älska det. Jag kommer fnittra, skratta och antagligen dö av en överdos av söthet. För detta spelet blir man kär i (om man har blivit försedd med mänskliga känslor).

Spelet heter Little Big Planet och är ett pussel/äventyrs-spel. Man träder rollen som en "Sackboy" eller "Sackgirl". Som i grund och botten är en söt liten säckgubbe/gubbinna. Sen kan man bygga och dela med sig av sina kreationer med människor över hela världen. Låter kanske väldigt barnsligt men då svarar jag med att allt vackert i världen är barnsligt.

Kan man göra annat än att älska den figuren?

75% på Expert!

Så var det dags att avancera!

Det känns toppenbra. Jag är numera anställd på 75% och är produktansvarig över datorer. Jag vet inte hur mycket man borde skriva om jobb på en blogg. Den lagras säkert av FRA och används emot mig senare i livet. Fast iof är detta bara positivt, det skulle varit annorlunda om jag nämnde något elakt om en arbetskamrat. Vilket jag aldrig skulle göra, för jag e som Dileva, jag älskar alla!

Nu ska jag till Oj! och handla lite kaninföda (läs greensakes) och kokosmjölk.

Mental high five!

Vänner på riktigt!

Jag har träffat många människor, många av de många jag träffat har jag haft väldigt roligt med. Men det är få gånger dessa många lämnat stora avtryck, dessa många förvandlas till få. Jag vill härmed lyfta fram två väldigt speciella vänner som jag över allt annat älskar och som för all framtid kommer ha en plats i mitt hjärta.

Det kvittar hur lång tid det är mellan vi ses. Det kan gå dagar, veckor eller månader mellan vi ses och det känns ändå som att vi varit ifrån varandra ett par minuter. Jag har delat mycket glädje och mycket sorg med dessa två vapendragare och ett genomgående tema har varit att vi alltid finns där för varandra.


Here it goes!
Jocke. Hur ska jag ens börja. Vi har känt varandra längre än jag har minnen, jag tror vi var 3 år när vi först träffade varandra. Sedan dess har vi varit like this (visa med fingrarna). Jag kommer ihåg våra absurda lekar med Älge och Junior, lekar som i vissas ögon säkert hade velat ge oss mediciner. Men hur mycket brydde vi oss? Inte så mycket, så länge vi asgarvade så din mossa kom in och skällde på oss upprepade gånger tills vi somnande utmattade av skratt.

Jag tänker på alla gånger vi hyrde Playstation uppe på videokalle innan nån av oss hade ett eget, vi spelade så mycket Doom att jag hörde skriken från dom bruna jävlarn om nätterna. Men det var inte skräckinjagande, det var mysigt på något knepigt sett.

Hur många andra än du hade en hel låda porrisar på sitt rum, som tioåring? Du var kungen. Det var en fristad att komma hem till dig. Vi kunde lätt käka vars tjugo mackor med sån äcklig dansk mackchoklad på, utan att ens få ont i magen.

Du är så skön, du är alltid Jocke. Du spelar inga spel och du är så äkta, jag vill att du ska hålla ett tal på mitt framtida bröllopp och bara vara den lite småvulgära åstorparen som får alla att garva.


Mikke. Jag fattar fortfarande inte riktigt hur vi klickade. Jag var en förvirrad och omogen 13 åring som sa att han var nationalist, hade rakad skalle och bonig dialekt. Du var en förvirrad och omogen 13 årig som sa sig vara humanist, bar palestinasjal och målade grafitti. Sen kom The mattelektion. Vi blev placerade ihop som av något jävla mirakel och sen sa det bara BANG och vi var vänner. Sedan den dagen blev Snicker & Läsk vårt ledmotiv och det som är karaktäristiskt för oss.

Du är nog en av de mest givmilda och ödmjukaste människorna jag någonsin mött. En mer osjälvisk person får man leta länge efter. Du gör allt för de som du älskar och som betyder något för dig. Jag tänker bara på när det krisa sig i Göteborg och du direkt släppte allt och kom upp, från Helsingborg. Du är en riktigt bra vän.

Vi kan snacka om allt och vi blir helt ninjamongo när vi får tequila i kroppen. Direkt ner till apstadiet liksom. Vi har haft våra törnar, som när vi "slogs" hemma hos jocke.. haha.. Men vi har alltid gått starkare ur det och blivit bättre vänner!

Dessa två herrar gör att få känns som många.